Kort i lagen så står det att Genom ett bra samarbete mellan socialtjänsten och familjen/barnet så ska stöd och insatser kunna ges genom ett bra samarbete,och frivillighet.Då är LVU inte tillämpligt och ska inte användas.

Mer om alla de lagar som gäller och som man faktiskt struntar i kommer jag att skriva om nästa gång.

Innan detta har de jagat min dotter under 2 år, de har ständigt hotat med LVU aldrig erbjudit stöd eller insatser på hemmaplan.De har slängt henne från plats till plats, och hon har inte gjort något brottsligt. Hennes impulsivitet kan kopplas direkt till hennes diagnos, Men detta vägrar de ge henne hjälp för.  Vi har kämpat för att hon ska få komma hem och få de insatser som jag ordnat åt henne,kämpat för att socialkontoret har skrivit en mängd lögner och kränkningar och som de totalt struntar i.Hennes handläggare har ljugit,kränkt oss och även nu hotat oss,men detta struntar dom totalt i. De följer inte varken lagar eller barnens bästa,totalt inkompetenta vad gäller det mesta inom det området. Såväl skolan på hemmaplan som även frivilligvården finns på vår sida.Vi har advokater som hjälper oss med ständiga överklaganden och som faktiskt vet sanningen då dom varit med oss länge nu.

Den chef de har nu ,är en pensionerad kvinna som bara ska vara där tills vidare,tills dom hittat någon som vill vara chef för socialkontoret i Årjäng.De har stora problem att få personal och att få dem att stanna kvar,för de flesta säger upp sig.De har fått 14 sidors kritik i januari i år från IVO. Men ingen förändring.

De vet inte ens vad som står i FN s barnkonvention.

Vi har för länge sedan begärt en ny handläggare,men inte ens detta kan dom ge oss. Att vi känner oss hotade av allt handläggaren sagt,och att hon hade en kniv med sig när hon skulle träfffa oss, det struntar dom i.

Varken den politiska nämnden eller chefen svarar ens på mail, de pratar inte ens med varken mig eller min dotter utan lyssnar enbart på denne handläggaren.Vi har gjort allt de bett oss göra, men ändå vägrar dom prata eller ens möta oss på halva vägen.

Det är inte helt enkelt att försöka korta ner det jag har att säga,men ska göra mitt bästa.Först och främst vill jag tala om att det här gör jag för att folk ska få veta hur illa behandlad man kan bli av de myndigheter som ska hjälpa.Och jag har frågat min dotter som också sa att detta var helt ok,även hon är trött på spekulationer.

Som de flesta omkring oss vet så har min dotter rymt hemifrån några gånger,inte för att det är något fel hemma utan för att hon är impulsiv.Hon som andra tonåringar har även blivit påverkad av s k kompisar till att ryma,vara med dom.

Så under April månad avvek hon hemifrån åter en gång, var borta i ca 4 dagar.Jag sökte inte upp socialtjänsten utan de ringde mig, efter att de fått veta detta.Jag var där på möte och det utlovades frivillig hjälp och en massa fina ord,men jag hann inte mer än hem innan detta var ändrat.Då satte de LVU på min dotter (lagen om vård av unga).Handläggaren vid namn Marilyn ringde min dotter och talade om detta,vilket ledde till att hon så klart blev orolig och inte visste vad hon skulle göra.Till slut kom hon hem frivilligt och skulle göra som dom sa.Hon ringde och väntade i flera timmar på att någon skulle komma,eftersom hon visste att de skulle köra henne till ett familjehem "Morgongåva" ca 40 mil hemifrån.Hon ville vara hemma ,men ingen lyssnade på vad varken hon eller jag sade.

Då dyker det upp en piketbuss med två poliser,det var den skjuts de ordnat åt min dotter.Inte en enda tanke på att jag kunde köra henne,utan polisen var den skjuts socialkontoret ordnat.

Nåja,hon åkte med och hamnade i detta hem.Under tiden i detta hem så fick hon praktik som varade i 4 dagar sen var det slut,hon fick ingen skola eller undervisning och i början följde hon med familjen på boxnings träning av och till,sen slutade dom med detta också.Då ägnades tiden mest till att umgås med den andra tjejen som bodde där,och det var allt.Ingen vård eller att man lyssnade på varken min dotter eller mig,utan förvaring,en inkomstkälla för familjehemmet.Åter svek från socialtjänsten och min dotter rymde därifrån.Efter en tid på rymmen och en massa anklagelser,lögner och påhopp från socialsekreteraren,så hittades min dotter.Jag hade under tiden ringt dem flera gånger och talat om var hon befann sig,men ingen åkte dit.

Då kördes min dotter till ett annat familjehem över natten och nästa dag till "Helvetet" Råby.

Råby ligger i Lund ca 60 mil hemifrån, detta är ett statligt ungdomshem,en anstalt är mer rätt ord.

På Råby var det ständiga visitationer,hela området kameraövervakat och med stängsel,man förvarade ungdomarna ett dygn i enskild vård när de kom dit.Enskild vård är ett rum med en madrass på golvet,inget annat.

Hon fick max 15 minuters promenad med två i personalen någon gång i veckan,ingen mer utevistelse.Alla dörrar låsta.Hon låstes in kl 22 varje kväll.Och av och till visiterade man hennes rum,i det rummet var möbler och tavlor fast skruvade i golv och vägg.De fick inte ha godis ens som föräldrar skickat dit, de fick inte ha parfym i glasflaskor ens och absolut inte tuggummi.När jag besökte henne under en helg så låstes vi in i ett besöksrum med en övervakningskamera från kl 11-20, vad vi kunde göra var och se på film,spela spel och prata.Hon hade 30 minuters telefontid per dag,då ringde personalen upp och endast de som hon fick ha kontakt med som familjen.

Om hon hade tur fick hon följa med personalen och handla mat i bland,men det var allt.De första 2 månaderna var hon ingenstans alls mer än på detta ställe,inomhus hela sommaren.Prislappen är ca 6000 kr per dygn,ingen vård enbart förvaring.Hon hade det värre än en vuxen som sitter på kriminalvårdsanstalt. För på detta hem ska egentligen bara ungdomar som begått allvarliga brott sitta.

Hon fick gå i s k skola,men detta var sedan något hon inte fick varken betyg eller ens bedömning i.

De gjorde en så kallad utredning som oftast är till socialtjänstens fördel, två samtal hade detta hem med mig under 4 månader.Jag fick aldrig veta något om varken visitationer eller annat, ingen ringde mig alls och talade om hur min dotter mådde,detta fick jag göra.

Så den 24 augusti var utredningen som skulle tagit 8 veckor klar.Då hade min dotter varit där sedan 5 juni.Man berömde henne och sa hon gjort allt de bett henne göra,hon hade samarbetat och inte gjort något rymningsförsök alls.Viktigaste var att de talade om att min dotter har adhd,och att det är därför hon är impulsiv.

Men socialkontoret lyssnar inte alls på detta.Hon får sedan sitta där i en månad till,fram i slutet av september innan man hittat ett annat hem.För de vägrar låta henne komma hem,trots att hon inte gjort något fel.Och BUP vill dom inte samarbeta med alls.

Så i slutet av september kör dom henne med kriminalvårdens transport till ett annat hem.Under tiden får hon sitta på häktet i Göteborg och vänta i 2 timmar.En plats där barn inte ska vara överhuvudtaget.

På dessa 4 månader på Råby fick jag träffa min dotter 4 gånger,inte enkelt med ett avstånd på 60 mil.Varje resa kostade 1300 kronor. Hon hade inte varit hemma på 5 månader.

Än i dag så struntar de i hennes skolgång, i att hon har adhd,detta får hon ingen hjälp alls med.

Hon förvaras, visst finns det fina ord och broschyrer men på ren svenska är det förvaring.

På det hem hon är nu,har vi äntligen personal som ser att min dotter behöver få komma hem.Och jag är lycklig ,hon är lycklig för en så naturlig sak som att hon får sova en natt hemma till helgen.

Hennes socialsekreterare har kallat oss en massa fula saker,hotat och kränkt oss men den politiska nämnden lyssnar enbart på henne.Hon är en konsult som bor i Stockholm och arbetar här 4 dagar per vecka,men hon använder flyg i jobbet så resor sliter inte på henne.När vi mötte henne på en förhandling i kammarrätten angående lvu så tog vakterna i från henne en KNIV i säkerhetskontrollen, detta är högst olagligt och kriminellt och hon är anmäld för brott mot knivlagen.

Självklart känner vi oss ännu mer hotade,men ingen lyssnar och hon får arbeta kvar.

Socialkontoret i Årjäng avskyr mig, för att jag anmält dem till IVO(socialstyrelsen) och till JO.

Jag har även anmält dem för tjänstefel till polisen.Och jag kommer anmäla dem för brott mot

de mänskliga rättigheterna.Jag kommer kämpa för rättvisan.

De vägrar lyssna,samarbeta. Deras s k utredning består av en mängd lögner och fel men detta är inget dom ändrar på.Trots lagar om hur en utredning ska se ut.

De gör ingen omprövning av lvu som ska göras var 6 e månad,de gör ingen hemtagande utredning

som de ska göra när jag begär att min dotter ska få komma hem.

Och så illa hon blev behandlad i socialtjänstens vård på Råby..där togs hennes mänskliga rättigheter i från henne.

Jag är så stolt över min dotter,att hon klarat detta att hon kämpar på, att hon mognat och ändrat sig för sin egen skull.Världens mjukaste och finaste tjej.  

Barnens bästa? Var finns det i detta...Min dotter har gråtit många gånger och även jag. Vi får säga hej då till varann,fast jag helst av allt hämtat hem henne.Hon vill hem av hela sitt hjärta,men det struntar dom i.Maktmissbruk är ett farligt missbruk,och detta är vad dom använder emot oss.

De har inte sett dessa hem,än mindre vet dom något om dom.Men de placerar barn där,utan att blinka.

Sen när de gjort detta så ringer de inte ett enda samtal.Så att barn kan mördas på laglig väg det förstår jag.